Sjuka gubbar...

Jag fick en present igår. Av Kalle. Fast han var inte hemma så jag fick den av Anna. Men Kalle hade köpt den. Ja, ni fattar...

De var nämligen så att Kalle hade tappat kaffe på min Hitler bok. Som för övrigt är en väldigt bra biografi skriven av Bengt Liljegren. En bok om en väldigt sjuk man. Mest hatad. Diktator. Men man vill ju gärna förstå. Det går inte. Man får inte ihop det. Med det som står i boken och det han gjorde. De är som Bengt skriver. Hur kunde en hemlös som satt i fängelse förvirrida ett helt folk. Som sagt boken är mycket bra skriven från han föddes tills hans död. Kom inte ihåg om Hiteler tyckte om kaffe...  de gjorde han nog inte för han hade magproblem som fan.. Han drack nog sitt te.

Och om man förstör en bok om en av världens sjukaste män. Då köper man ju en ny om en annan sjuk man. Vet inte ens om jag vågar läsa denna. Eller vill man ens försöka ta sig in i denna värld av grymhet. Jag hade mardrömmar när jag läste boken ovan. Då kan det ju bara bli värre. iiiiiiiiiiiiii....

Anna och jag vid Hitelsers tehus. Bara en sådan present bevisar vilken sjuk man han var. För vem har såna polare som lägger ner sånt jobb på ett sådant sjukt bygge. En tunnel för att ta sig till hissen som sedan tog en upp till de "lilla" huset. Vadet var att Peter och Kalle skulle olla byggnaden. Min P gjorde de... Hitler vände väl sig i graven.. Tydligen var han där typ nästan aldrig. Han led av höjdskräck... Det gjorde min P också.... hahahaha! Glömer aldrig den bussresan ner. "Sitt ner i båten" Alla kastar sig mot rutan när dimman öppnade sig i dalen. Peter var likblek. Plutten!