Ursäkta jag är bara yr!

Lasse Stefanz i Munkedal var ett riktigt lyckokast. Så roligt. Inte så mycket folk heller. De kändes nästan som man var på en större fest där de lyxat till de med underhållningen. Med klädbyte i pausen och allt. 

De hände såklart att jag blev uppbjuden av en kille. Jag förklarade för honom att bugg inte var min grej. Inte hans heller. Bullshit. Han kunde ju alla de krångliga turerna. Oh ja, tro mig man kan bli åksjuk av bugg! Så när jag tackat för dansen så gick jag snällt och ställde mig till kanten. Dock hade en äldre man spanat in min dans och frågade snällt om lov. Svaret han fick blev nog som en chock! "Åh Gud nej! Jag är alldeles för sjuk!?!" Gubben lufsade där ifrån med svansen mellan benen. Min kille gav mig killer blicken och de såg ut på honom som jag mördat mannen. Tittade mig runt och såg att han satt sig en bit ifrån oss, så jag gick fram till honom och sa att de inte var något fel på honom utan att de var jag som var för yrrrrrr! Hihi, vet inte om de lät så övertygande. Men så var de iallafall. Stackaren. 

En annan kul händelse under kvällen var att jag frågade en i crewet om ett youtubeklipp som jag har sett med just honom där han gör en lite lustig grej bakom scen för trummisen. De svaret jag fick på de är nog inte värt jag skriver här.. Hihi de får stanna mellan oss! Men roligt var de. Och väldigt oväntat. Muuu!

Ju senare på kvällen , ju närmare scenen kom man. Och de var riktigt mysigt där framme vid scen. Värsta allsången. Du försvann som en vind tårar föll från din kind Jag får aldrig veta sanningen.. Vid ett var festen slut och jag fick Olles autograf. Hade ju kunnat tänka mig de andras också, fast Mr Jönsson snodde pennan.. Men han är förlåten för de var ju LS shoppens penna! Och för att han hade de snyggaste boots jag någonsin sett. Hade kunnat döda för dem. Svarta med metall stjärnor på. I 'm in love i Olles boots! 

De bästa var kanske ändå att bandet byte till rosa i pausen. Precis som jag!