Låt oss prata om cancer! Del 1

Efter en massa månaders psykisk press, stress och oro fick jag min diagnos idag. Du har inte cancer. En sådan lättnad. Detta är min historia om hur denna helvetes resa har varit.

I maj stod jag och beundra min kropp i spegeln så som man gör efter att ha tränat och ska hoppa in i duschen.. Men vänta vad är det? Ett nytt revben? Va f*n? Jag och min sambo börja googla, ja så som man gör. Gissa vad? Det var en tant som hade en liknande sak som jag och hennes doktorn hade sagt att det var inget att oroa sig för. Då kände vi att vi nog skiter i det. 

En vän som är sjuksköterska fick klämma och känna. Hård för att vara fetknuta? Men gav mig svaret Är det en elakartad tumör kommer du märka det! Då växer den..!!!!! Okej! Jag boka tid till doktorn. Fick en kvinnlig norsk ST läkare. Hon kände igenom mig. En riktig doktor (kom ihåg detta) kände också igenom mig. Han trodde inte det skulle vara något lustigt.. Hon skrev i remissen att hon misstänkte tumör.(Detta var jag ovetande om). Tiden gick.. Hon hade trott det skulle ta någon månad till ett ultraljud. Vi ringde. Inget hände. Vi ringde igen. Inget hände. Nu är vi i september. Då ringde vi till Näl. Inget hände. Min ST läkare ringer mig i mellandagarna. Fortfarande inget hänt. Men i januari kommer så en kallelse till NÄL. Ultraljud! 

Undersökningen görs och doktorn ger lugnande besked att han inte kan se vad det är men troligen en fetknuta. Jag kände mer bara Jaha!

Fredagen samma vecka ska vi till Bryssel. Min ST läkare ringer. Jag skäller ut henne om hur jävla lång tid detta tog och nu vill ni göra CT. Då ska det fan gå undan. Ahhh, så arg! Ja, men du kan få tid nästa vecka!

-Det går inte jag jobbar natt hela veckan. Nästa funkar!

-Men Sarah vi vill inte få in dig i vårdkön. Det blir nästa vecka.

-Men jag orkar inte. Ska jobba! 

-Sarah, lyssna på mig du har en tumör.

Va? Vad sa hon? Nämen herregud.. 

Min sambo tar telefonen. Tårarna sprutar.

-Då åker vi inte till Bryssel!

-Vi ska åka!!!!!! Vi åker! Jag bestämmer det är jag som har tumör. Ska jag dööööö så ska jag ha kul...

Fortsättning följer...

Jag och min tumör för några månader sedan.. Har ingen sådan bild från maj... Så denna får duga. Det såg ut så då med typ! Fast då såg jag nog mer fundersam ut...

Jag i Bryssel.. Faktiskt just här vet jag att tårarna just runnit.. Ledsen Sarah Solsken.