Gick upp före sonen och upptäcker att det kommer bli en kanon dag. Lite minipromenad efter frukosten när gossen vaknat är redan inplanerat. Ja, han är inget vidare på dem längre. Spínningpass ikväll är inbokat. Annars inte så mycket mer än att jag hittade en gömma i tvättkorgen med älsklingarnas srumpor. Man hittar aldrig Ws strumor och när P också börjar klaga och tycker jag använder upp hans strumpor (han har ju svarta och det behövs på jobbet och när man är på löprunda..) så fattar man ju att det är något som är skumt. Han har ju hundra strumpor typ. Snäljårpen. Man ska väl dela med sig i ett förhållande, eller? Så nu har jag hittat dina strumpor P. Så inget mer strumpgnäll, tack!. Åh, kändes skönt att få ur mig detta. Bloggen blir som en bikt. Strumpbikt. Ni kanske vill ha något mer smaskigt. Okej, jag kan ge er det. En kollega kramade om mig för gott arbete i helgen. Han tryckte till så tumören flyttade sig i sidled. Den ni. Det kändes inte skönt! Kul att vara uppskattad på jobbet. Efter att ha självmasserat tumören så gick det rätt okej. Har en annan kul sak att berätta om denna tumör. Tar det kanske senare idag om jag kommer ihåg det.
Men ut i solen med er och ha en bra dag!
Oj, detta var ju inte William. Det var ju Panda!
William och jag på mitt 30 årskalas i en spegelselfie
William myser...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar