STOPP sa min kropp!

När kroppen säger STOPP! då får man lyssna. Min sa STOPP! nu ikväll. Min instruktör sa tre låtar till. Min kropp sa ALDRIG! Kände redan efter de första trampen att de var tungt. Och efter några låtar kändes de inte som de brukar... Orkade rätt ok, men kändes fel liksom. Sista intervallen på 60 sekunder på femte sista låten kändes som de sista jag skulle orka. Nervarvningen på fjärde sista och jag trodde de var sista. Så när de var tre till så kände jag bara NEJ! 

Egentligen borde de kännas som ett misslyckande för så känner jag alltid när jag inte fixar att genomföra saker till slutet. Men att kliva av spinningcykeln var som en lättnad. Och rent spontant ville jag bara skrika rätt ut. Trycket över bröstet va olidligt, men la band på mig för att torka av cykeln och gå ur lokalen utan att någon märkte nått. När jag kom ut till trappan märkte jag först hur jag skaka och fick koncentrera mig på varje litet steg. Andningen var fortfarande jobbig. Och trycket blev värre. Kom in i bilen och fokuserade på att köra hem. Först hemma  innanför dörren kom någon slags gråt.... P fatta nada först. Andades konstigt, men P fick mig lugn och dusch och mat samt sonens astmamedicin gjorde sitt. Trycket över bröstet kände jag dock hela kvällen tills sänggång.. 

Så har nu lovat P att inte träna mer denna veckan... Vila vila åter vila. Jag var nog inte helt bra efter förkylningen förra veckan och som vanligt en släng av prestationsångers att alltid prestera bäst! 

Nuuuuu till jobbet.. Ha en bra dag❤ ...och kom ihåg att lyssna på din kropp! 

Vila med min knådis ikväll... Denna bild togs i somras av min mamma. Helt galen sådan. W ser ut som han blivit påkommen med något!? Hihi